Idag var det knappt något att göra på jobbet så jag hann hem innan det blev mörkt. Då passade jag på att träna lite med hundarna. Vi åkte iväg till en skogsväg och jag la ett spår åt Milou, ca 500m i skogen appell-modell, med hennes mat som spårslut. (De fick ingen mat i morse heller, efter gårdagens frossande har Flax legat och pruttat hela natten...) Med Flax gjorde jag Fridas "kind-of-rapport-träning".

Flax är inte så jäkla dum han heller, det gick jättebra. Sen var det dags för min egen spårstjärna Milou. Hon hade suttit i bilen hela tiden och vibrerade av förväntan när vi kom fram till spåret. Hon älskar verkligen att spåra! Spårpåsläpet gick jättebra och hon satte av i 120 rätt in på spåret, jag hade stora Lovvika-vantarna på och tappade linan efter tio meter... Men jag såg hur hon pilade på mellan träden, klockrent i spåret och jag försökte kuta med. Hon hade redan ätit upp maten när jag kom fram. Hon är verkligen duktig, men hon har så bråttom. Ska köra mer åkerspår med många apporter (hade inga pinnar med mig idag, dem glömde jag hemma) så hon tvingas vara noggrannare.

Sen gick vi promenad längs den gamla timmervägen, den slutar uppe på en kulle i en round-about men istället för att gå längs vägen tillbaka tänkte jag att vi skulle gå i skogen så jag började traska ut i kalhygget som ligger mellan vägen och skogen. Hundarna nosade på annat håll och såg inte att jag försvann. Så jag hukade bakom en gran och gömde mig. Jag såg hur Flax blev helt till sig och letade och sprang fram och tillbaka som en idiot. Men han hade så bråttom så han hittade mig inte. Milou hittade mig genast. Men Flax flaxade omkring och försvann ut i bushen.

Efter ett tag tröttnade jag och ropade på honom, men han var försvunnen! Har väl aldrig hänt förr att han har försvunnit. Milou verkade så orolig hon också så hon lämnade inte inte min sida. Jag ropade och ropade, ingen Flax i sikte. Vi (jag och Milou) gick tillbaka mot bilen efter tio minuter och där var han! Min lilla gubbe hade väl letat och letat och sprungit genom skogen tillbaka till bilen, orolig för att bli lämnad ensam. Och han blev så glad när jag kom! Vi åkte hem och han drack massa vatten och somnade på direkten. Men så fort jag har rört mig har han följt mig som ett plåster, nu lämnar han mig aldrig ur sikte igen...

Ikväll ska vi på bio och ut och äta. Texas Longhorn blir det och jag tänker äta hummer, smaskens!

Här hemma ser rutinen på vardagar ut så att Jocke går upp kl. 4.00 för att åka till jobbet. Då ger han hundarna mat och tar ut dem för att pinka. Sen går jag upp ett par timmar senare och går på morgonpromenad med dem innan jag åker till jobbet.

Imorse var det ingen av hundarna som bajsade när vi var ut, men det händer ibland och jag tänkte inte mer på det.

Tydligen hade Jocke glömt att ge dem mat imorse, han var väl trött. Men eftersom de inte är handlingsförlamade direkt så har de skaffat sig mat idag ändå - genom att gör inbrott i Flax mattunna och ätit friskt ur den... Det är väl ett par liter som har försvunnit. Tur att de sansade sig och inte åt upp alltihop! Så nu får de ingen mat ikväll.

Och Milou löper för andra gången, nästan precis 6 månader efter första löpet. Får väl hålla stenkoll på henne nu så hon inte drar iväg och hittar någon stilig hanhund någonstans...grannarna har en gammal labradorhanne. Och nån fet Flat bor det en bit bort, och någon slags kortbent jakthund och en bordercollie som jag är osäker på om det är hannar eller tikar. Annars är det bara tikar i grannskapet som jag känner till.

Fan också. Var precis ute på sista kissrundan med hundarna, bara Flax följde med in för Milou sprang och gömde sig bakom en buske och ville inte följa med in. Som vanligt, typ. När vi hade varit inne i ca två minuter small det till, någon jävel sköt en raket inte alls långt härifrån. Jag öppnade dörren och Milousan kom inspringande med svansen mellan benen, låg som en tax. Helvete alltså! JAG VILL INTE HA EN SKOTTRÄDD HUND! Hon har aldrig reagerat på raketer eller skott förr, men hon har aldrig varit ute ensam i mörkret när det har smällt heller...

Vi ignorerade henne och sen tog jag fram lite godbitar och började träna lite i köket men Milou kunde inte koncentrera sig, hon bara sprang till dörren och kollade. Hon var fortfarande väldigt påverkad. Tänkte på vad Frida sagt om själförtroendehöjande övningar så vi kampade lite, hon fick några skall-kommandon men det kom bara "muff" inga ordentliga skall.

Sen fick de varsitt (väldigt dyrt) hjortben och nu ligger de och gnager/tuggar för kung och fosterland. Hoppas detta inte sätter sig som något bestående hos Milou. Min förra hund Dola var jätteskotträdd och det var fruktansvärt, jag vill inte att Milou ska behöva gå igenom samma helvete. Jag vill inte att någon hund ska behöva ha det så.

Någon som är sugen på att åka med mig till Nordpolen eller nåt över nyår för att slippa alla raketer och smällare???

Världens tre bästa uppfinningar + motivering:

1. Svinto - "inte en repa så länge det löddrar" säger väl allt?! Tar bort den mest inbrända, rostiga, gamla smuts på i princip vilket underlag som helst. Världsklass!

2. Dieselvärmaren till bilen - för att man aldrig mer behöver sätta sig i en iskall bil på morgonen, underbart!

3. Fjärrkontrollen - tänk om man skulle behöva resa sig för att byta kanal eller höja/sänka ljudet på tv:n varje gång?! Oslagbart!

Hederspris till Boosterfunktionen på vår induktionsspis. Kokar upp en treliterskastrull med vatten på mindre än 90 sekunder. Slår till och med vattenkokaren.

Tänk om man bara förstod hur de tänkte och fungerade... Och vad de sa till varandra. Igår i skogen kastade Jocke en pinne åt hundarna, alla tre kastade sig över den och det blev ett himla liv. Helt kaosartat alltså.

 Det slutade med att Milou låg på rygg och ylade i högan sky, Foxy satt vid sidan om med tassen darrandes i vädret och sin "ursäkta att jag lever"-look. Och Flax (!?) stod bredvid och skällde på tjejerna som en tok!

Han som aldrig säger ifrån, och särskilt inte mot Foxy, hon hunsar ju honom som värsta toffeln...

Men det gick fort över och de var snart vänner igen. Mamma har varit här och hämtat alla tre så det är väldigt tomt hemma just nu. Vi tar med dem hem imorgon när vi har varit och "firat" jul hos mamma o pappa. Jag är inte så förtjust i julen och i år får jag ju knappt äta nåt gott på julbordet heller...

Just nu är vi förärade med ytterligare en hund. Vi är hundvakt åt mammas och pappas gatukorsning Foxy. Hon för befälet över våra stackars hovawartar, de har inget att säga till om när hon är här.

På promenaderna håller hon sig lite vid sidan om medan Flax och Milou springer och jagar varandra och brottas som vanligt. Men så helt plötsligt stelnar hon till, då blir Flax och Milou också helt stilla. Sen skickar Foxy ut nån osynlig signal till de båda andra som verkar betyda: "Alla på blondinen!" och så blir Flax attackerad av de två svarta damerna. Det ser så roligt ut.

Jag försökte ta lite kort i föriddags men bilderna blev ganska kassa...lägger ut dem ändå. Och så är det en bild på Flax och Milou från när det var snö för ett par veckor sen...

Tack för alla fina julkort! Jag skickar här med en kollektiv julhälsning till alla jag känner, kan/orkar/vill inte skicka julkort till alla snälla människor som borde få en julhälsning...

God Jul och Gott nytt år på er alla!

En dampunge kommer vi få. Vi har bestämt att inte kolla om det blir en tjej eller kille men den är inte stilla många sekunder om dagen, eller natten... Jag vaknar t.o.m av att den sparkar. Har önskat mig en riktig dragsele till Flax i julklapp så han kan få dra ungen på promenad. Så småningom i alla fall. När jag var liten var vi ofta ute och åkte hundpulka efter hundarna på vintern, det var mysigt.

Milou har börjat dra från gården när vi är ute, hon springer iväg bakom huset och man hör hur hon håller på och bökar runt i skogen men hon kommer inte när man ropar. Då går vi bara in och så får hon sitta ute på trappan och vänta på att bli insläppt. Nästa gång vi går ut kommer hon på en gång men snart har hon "glömt" att man kan bli utestängd om hon inte kommer på en gång så då drar hon igen... Flax är duktig han, kommer på studs när jag ropar.

Vi var till barnmorskan i förmiddags. Magens storlek ligger i den övre kurvan och jag kommer få en STOR mage eftersom jag är så liten sa barnmorskan. De kollade massa värden och mitt blodvärde var åt helsicke för lågt, det är väl därför jag är så trött hela tiden. Jag har gått upp 4 kg sen vi var där sist, ca 5,5 kg totalt. Så här mycket har jag aldrig vägt i hela mitt liv.

Sen har jag påbörjat en egen slags "terapi" för att förbereda mig för förlossningen. Den går ut på att jag ska utsätta mig för saker och situationer som kontrollfreaket i mig i vanliga fall undviker. Bl.a så var jag till hårfrisörskan igår. Det var hemskt! För att göra det ännu värre gick jag med på att en frisörelev skulle få klippa mig, snacka om noll-kontroll. Nu ska jag boka tid hos tandläkaren också har jag tänkt. Och så har jag börjat svara i telefonen när det ringer försäljare, igår pratade jag med tre stycken. Allt för att vänja mig vid att göra hemska saker där jag inte bestämmer/kontrollerar situationen. Och på lördag ska vi åka till Kista köpcentrum, mitt i värsta julhandeln, huga! Och jag har kört bil på massa läskiga ställen, mitt i trafiken i eftermiddagsrusningen! Dessa saker skulle jag ALDRIG ha gjort i vanliga fall men vad gör man inte...