Idag när jag var ute och gick med hundarna stod det helt plötsligt en okänd hund ett par hundra meter ifrån oss och tittade nyfiket åt vårat håll. Jag och hundarna höll på med en slags uppletandelek som vi brukar roa oss med när vi är på promenad - hundarna får sitta eller ligga plats medan jag går iväg och "gömmer" lite olika leksaker eller godis. Vovvarna tycker att det är helkul och de blir trötta efteråt. Just idag höll jag på att gömma bollar uppe på höbalar ute på åkern. Tänkte gå bort och gå genom skogen hemåt strax och när jag kollar dit så stod det alltså en svartvit hund, tror det var en BC, där med öronen på skaft och glodde på oss. Flax var fullt koncentrerad på bollarna som jag hade gömt men Milou såg att jag fått syn på något, det är inte mycket som undgår henne...

Jag kallade in hundarna och tänkte gå hemåt innan den okända hunden fick för sig att komma och vara med i vår lek. Flax kom och Milou gjorde ett avvägande innan hon bestämde sig för att trotsa order och ta och undersöka vad det var för något hennes matte så desperat ville att hon inte skulle se...

Den okända hunden dök in i skogen, Milou var halvvägs framme till platsen där den hade stått och tittat på oss när hon stannade och gjorde ännu ett övervägande. Jag hade börjat gå åt andra hållet med Flax i koppel samtidigt som jag ropade på Milou, men svarta faran bestämde sig återigen för att trotsa order och undersöka saken lite grundligare. Hon kom fram till platsen och jag kunde bara hoppas att den okända hunden sprungit tillräckligt långt bort för att Milou inte skulle bry sig om att följa den (önsketänkande...) Milou snifade runt lite på marken och sprang sedan in i skogen åt samma håll som den okända hade försvunnit. Fan. Sen hörde jag ett konstigt ljud, det lät som en katt som skrek. Sen en människa som ropade. Sen ett dunderbrak. Sen kom Milou utfarande från skogen med svansen mellan benen tillbaka till mig. Jag vete fan vad som hände där inne bland träden men Milou var oskadd och hon hade inte munnen full med okänd päls så hon verkade inte ha slagits i alla fall...

Jag kopplade henne också och skyndade mig hem för att ringa grannarna som bor där bredvid och höra om det var någon som de kände som var ute och rastade hunden i skogen, men de hade inte hört eller sett någonting. Det roligaste var ju att Flax inte märkte någonting av dramat som utspelade sig, han var så ivrig att få leka med tennisbollarna jag hade i fickan så han var fullt koncentrerad på att gå fot och vara duktig. Han kan när han vill. Man kanske skulle ha en tennisboll i fickan när det är tävling?

Igår kom frosten! Det var minusgrader och all lera hade frusit till is = inga leriga hundar! Men Flax hittade på råd ändå kan man säga, vi var ute på promenad och jag såg en brun, nygödslad åker en bit bort. Tog värsta omvägen för att hundarna inte skulle få för sig att besöka bajsåkern, vi hade nästan klarat oss förbi när Flax satte nosen i vädret, sniffade ett par gånger och sen var det kört. Han satte iväg i 180 rakt mot åkern, inte ens en betongmur hade fått stopp på honom i den stunden tror jag. Efter ett par rullningar kom han lycklig tillbaka. Som han stank! Var bara att gå hem och göra en storrengöring av hunden...

I förmiddags var jag och Alba till BVC och fick oss varsin vaccinspruta mot svininfluensan. Känner inte av några biverkningar än, får väl se om det kommer eller om vi slipper...