I torsdags blev Alba jättedålig, hon ville inte äta och var slö och bara låg och sov. Vi ringde först BVC, där fanns det ingen personal den dagen...så vi fick prata med nån sköterska på vårdcentralen som sa att vi skulle ringa amningshjälpen (!) Sen ringde vi sjukvårdsrådgivningen som sa att det bara var att åka in till barnakuten. Då fick vi lite panik och kastade oss in i bilen och åkte till akademiska, de tog massa prover och hon fick Alvedon. Efter alvedonen piggnade hon till men hennes prover visade att hon hade någon slags infektion så vi fick stanna över natten.

Förmodligen var det en vanlig förkylning, en virusinfektion så vi fick åka hem dagen efter. Igår var hon pigg och kry igen, men hon hade ju en del mat att ta igen så hon åt varannan timme under hela dagen igår. Vid nio på kvällen var det tvärslut på mjölk och hon bara skrek och var hungrig. Som tur är har grannarna en lite bebis så vi fick ett paket med mjölkersättning.

Läskigt att hon blev så dålig när hon är så liten, men som tur är gick det ju bra!

Idag har jag varit ute på en superhärlig vårpromenad med hundarna. Det var så varmt och skönt! Och jag har saknat promenaderna något fruktansvärt. Jag hade med mig korv och vi tränade inkallningar, fotgående,  platsliggning och avslutade med favoriten "skogsagility" d.v.s hopp och balansövningar över stock och sten.

Vilket härligt väder det är idag!

Synd att jag är så trött och inte orkar utnyttja denna fina vårdag till 100%.

Alba och Joakim ligger och sover i en soffa och jag sitter och dreglar i en anna soffa... Har lite problem med amningen fortfarande, Alba är så duktig och äter men det gör ju så fruktansvärt ont i mina stackars bröst! Bröstvårtorna blöder och det är inte skönt. Jag fick någon slags nässpray utskriven från BVC som ska öka mjölkutdrivningsreflexen så att hon inte behöver suga så hårt men sen jag började med den (igår kväll) så har hon ätit dåligt och verkar ha ont i magen så nu slutar jag med sprayen...

Hundarna är så duktiga, första dagarna höll de sig undan helt, jag såg knappt röken av dem. Nu är de framme och nosar lite på Alba när de får tillåtelse men annars håller de sig lugna. De kommer inte ens upp i sängen längre när hon ligger där. Flax håller sig i närheten av oss och Milou är också mer med oss än hon brukar, fast ibland får hon tokryck och jagar katterna upp och ner för trappan.

Och hundarna låter oss sova på morgonen! De brukar alltid hoppa upp och gräva på Jocke annars när de tycker att det är dags för frukost eller morgonpink, men nu ligger de snällt och väntar på golvet tills vi går upp! Flax åt upp en limpa med bröd igår natt, i normala fall när han gjort något sådant slutar det ofta med att han bajsar på golvet... men igår låg han bara på golvet och fjärtade och såg lidande ut tills Jocke gick upp och tog ut dem, då bajsade han däremot ur sig ett par kilo...

Så här ser hon ut, vår lilla Alba.

Vi har fått en dotter! Hon är så söt och har ett sånt temperament så jag har väl aldrig sett på maken. Skriker så hon blir helt blå om något inte är till belåtenhet.

Men det var jobbigt... Åkte in i onsdags kväll vid niosnåret för jag började blöda och var då öppen 3 cm. Sen fick vi stanna över natten för observation och igår satte de igång förlossningen kl. 15.25, nästan åtta timmar senare kl 23.18 var hon ute. 3110 gram tung och 48 cm lång. Men det höll på att gå illa tror jag för helt plötsligt kom det läkare inrusande och Jocke höll på att svimma, jag var helt lost och fattade inte vad som hände riktigt, men de fick ta ut henne med sugklocka. Fast det syns inga märken efter den.

Först fick jag TNS och lustgas, som gjorde mig pretty out of it, men ganska så snart eskalerade värkarna och jag fick epiduralbedövning (den räddade mitt liv!) sen startade krystvärkarna medan livmoderhalsen bara var 7 cm öppen fast jag fick inte krysta, då höll jag på att dö igen. Sen var jag plötsligt fullt öppen och fick börja krysta, men efter två och en halv timmars krystvärkar (som var en riktig befrielse jämfört med öppningsvärkarna) kom hon ändå inte ut och hjärtljuden blev sämre. Det var då doktorn med sugklockan dök upp.

Det var helt fullt på BB så jag fick dela rum med en tjej från Märsta (hon hade blivit nekad att åka till Karolinska som var hennes hemmasjukhus för där var det fullt och hon blev skickad till Uppsala istället) och Jocke var tvungen att åka hem. Jag ville också åka hem men var tvungen att stanna eftersom hon blivit sugklockad. Men nu är vi hemma. Bebin sover, hundarna är kvar hos mamma och pappa och allt är alldeles underbart! Lägger ut bilder bebin senare. Hon finns på akademiskas webbis-sida: http://www.akademiska.se/templates/webbislist____42120.aspx

Nä, den kröp tillbaka... Hade riktigt kraftiga förvärkar med 5 minuters mellanrum och trodde det var på gång, ringde BB som sa att det bara var att komma in. Men jag kände ändå att jag ville avvakta lite, har ingen lust att åka in till Uppsala bara för att bli hemskickad igen. Och det avtog. Men nu har jag förvärkar till och från hela tiden så jag hoppas att det inte dröjer allt för länge.

går blev Flax arg på Milou. Jocke kastade en frisbee år hundarna som Flax jagade och Milou jagade Flax. Hon flög på honom och bet honom i sidan, det skulle hon inte ha gjort! Han tvärvände och visade tänderna och klippte i luften åt henne, han tål mycket men det där gillade han inte! Och jag förstår honom, hon är ettrig och på honom hela tiden. Men det är bra att han säger ifrån.

Mamma (som är lärare = har påsklov) ska komma hit idag och hjälpa till att kratta löv och plantera om lite krukväxter. Hon vill inte komma hit om jag inte hittar på något "jobb" åt henne. Hon kan inte bara ta det lugnt... Sen ska hon få ta med hundarna på långpromenad har jag tänkt också. Och om hon vill får hon dammsuga. Eller vika tvätt. Eller dammtorka. Eller städa i köksskåpen. Eller hugga ved. Eller byta i kattlådorna. Ja, det finns mycket att göra...

Jäkla Flax. Jag vaknade för en halvtimme sedan av att det luktade mysko, väckte Jocke och sa att han måste gå upp och kolla vad det var som luktade... Det var superskitar´n Flax som hade bajsat ner halva övervåningen.

Jag fattar inte vad det är för fel på den där hunden!? Jag sover lika lätt som en fjäril ungefär och han har inte sagt till eller förvarnat eller någonting om att han var skitnödig. Och det är inte första gången det händer, han bara sätter sig ner och skiter...

Ja, ja, Jocke fick plocka upp och torka golv men nu kan jag inte somna om. Tänkte vara uppe nån timme och ta ut Flax igen ifall han skulle behöva bajsa mer. Inte för att jag tror att det kan finnas något kvar, det var väl typ ett par hundra kilo han hade sprutlackerat sovrummet med...

Årets första fästing kröp på Flax idag. :-(

Jippie, nu startar det...

Var ner till klubben en stund i förmiddags, gick runt MH-banan med Milou och tränade lite sitt-hopp-sitt + att hon fick prova att klättra på lilla lydnadsstegen, inga problem alls! Sen kom Sara med långbente schäfervalpen Arrak. Milou var duktig och satt vid min sida, fast ett utfall gjorde hon när Arrak kom lite för nära för hennes smak.

Sen har jag suttit ute i solen och räfsat löv på gården medan hundarna har suttit fastbundna vid ett träd och spanat. De har gormat som vanligt när någon gått förbi men en stund gick jag in och då såg jag genom ett fönster att det kom förbi någon på vägen men hundarna brydde sig inte alls...konstiga djur, det är väl när de är ensamma ute som de borde varna oss i huset om att de kommer någon?!

från Hans Rosenberg, presstalesman Svenska Kennelklubben:

"Att bo granne med en kavkazskaja ovtjarka behöver inte innebära problem. Problem är det att bo granne med en hundägare som inte tar ansvar över sitt hundägande, oavsett ras."