tycker mina hundar i alla fall. Själv tycker jag att det verkar vara en lugn, cool och häftig ras. I morse på promenaden stötte vi på en tjej som var ute och gick med tre borzoier, Flax och Milou blev som tokiga! De gillar inte borzoier alltså, verkligen inte! Härom veckan var vi hemma hos Helena och Flax jagade hennes stackars Borzoitik Mira upp på verandan, in i ett hörn. Sen skällde han som besatt så fort han fick syn på henne och det gjorde Milou också. Det konstiga är att Flax är uppväxt med borzoier, hans uppfödare har flera stycken!

Tidigare har Flax varit mest rasistisk mot pudlar, men det verkar ha blivit bättre. Förra veckan försökte han t.o.m upp och jucka på Saras/Louises pudeltik Wilda, men inte för än han hade skällt på henne i fem minuter först.

Nu ska jag bara jobba tre dagar till sen är det fan i mig semester! I fyra veckor!

Hej hej!

usch, jag hata fullmåne, har bara sovit någon timme i natt. Jag brukar ha svårt att sova när det är fullmåne men det var värre än vanligt den här gången. Hoppas jag kan sova bättre natten som kommer. Det är jobbigt nog på jobbet ändå...

Har varit riktigt tungt på sista tiden på jobbet. Orken är slut och idag bestämde jag att jag faktiskt måste ha semester. fyra veckor fr.o.m måndag nästa vecka! Tusen tack Markus som gör det möjligt!

Jobbet ja...det är som sagt riktigt tungt nu, för alla. I vintras när jag blev antagen till traineeprogrammet så hade jag ett möte med min chef, hans chef och vår personalchef. Då bestämde vi att Markus skulle få ta över det operativa arbetsledarskapet för landstinget så att jag "bara" skulle ha hand om Gimo och småkontrakten (polisen, skatteverket mm.) detta bestämde vi för att jag skulle kunna delta helhjärtat i traineeutbildningen som är väldigt omfattande och kräver mycket tid och engagemang.

Men sen blev det massa omorganiseringar på företaget, jag fick ny chef och ny regionchef. Jag fick byta distrikt mm. I och med detta fick jag frågan om jag kunde bli chef på UNT och Kyrkans Hus i Uppsala också, och dum som jag var så sa jag ja. Fast det var inte riktigt läge att tacka nej heller...

Sen kom gruppledaren i Gimo och berättade att hon inte orkar vara gruppledare längre och då fick Markus bli det. Så då fick jag ta tillbaka arbetslederiet på landstinget igen. Det är ett stort kontrakt som innefattar sjukhus, vårdcentraler, distriktssköterskemottagningar, folktandvård, psykiatri mm. från Alunda till Skutskär. Ja, så nu står jag här med allt som jag hade ansvar för från början (och som vi i vintras kom fram till var för mycket ifall jag skulle klara traineutbildningen) PLUS att jag nu även har UNT och Kyrkans Hus! Det går inte längre, jag håller på att gå under.

På fredag ska jag ha möte med min personalchef och gå igenom allt det här, hoppas vi kan lösa det på något sätt.

Nu ska vi laga mat, ut och prommenixa jyckarna och sen gå och sova!

God natt!

Ha, ha,

min lill-vovve har träffat sin första padda idag! Alldeles nyss ute i trädgården, hon var framme och smakade på den oxå. Hoppas det inte är farligt för hon började tugga fradga så det sprutade skum ur truten på henne.

Flax låg tio meter längre bort, helt fokuserad på sin boll. Vi brukar gömma hans bollar för han blir helt manisk. Han bara ligger och psykar bollen, är på helspänn och är spänd som en fjäder. Han blir nästan lika psykad av kottar ute i skogen ibland... Knäpp hund.

Men Milou har inga manier - än i alla fall. Hon har en spårnos utöver det vanliga däremot. När vi hade haft henne i en vecka (hon var då nio veckor gammal bara) så tog jag med henne till Gåvsta idrottshall för att hämta Kevin efter handbollsträningen. Vi kom in i hallen där alla vuxna och ungar tar av sig skorna (skogräns ni vet...) säkert 50 par skor låg slängda på golvet där. Men valpen nosade DIREKT upp Kevins dojjor! Och det har hållit i sig. Jag brukar mata hundarna ute, går ett litet mini-spår på gräsmattan eller i skogen bakom huset och häller ut deras mat på marken. Milou spårar upp maten direkt, hur snirkligt jag än gått medan Flax letar upp maten genom att lyfta nosen och vittra efter maten istället. Kanske har att göra med att han lärt sig leta kantareller på det sättet...?

Har märkt att det tar längre tid för dem att äta när maten ligger på backen, får de mat i skålarna inne är den slut på en tugga. Tror de blir mättare av att äta långsamt. Sen vi kastrerade Flax i januari har han varit SÅ hungrig... Han äter lightmat men har ändå blivit mullig... Mliou hade sitt första löp nu i juni och tack å lov var Flax totalt ointresserad av det, trots att hon bjöd ut sig som värsta slampan. Så det verkar ha fungerat.

Hje åd!

Hej,

ok. Hur gör man detta då? Vad skriver jag om och för vem? Jag tror jag bestämmer mig för att skriva för mig själv, så jag kan gå tillbaka och läsa om ett år och förundras över hur livet var för ett år sedan... Tänk bara hur livet var för ett år sedan. Eller fem år sedan, eller, hemska tanke, för tio år sedan! Inte har det blivit som jag trodde...

Just nu är vi trötta, har varit på långprommis med hundarna i skogarna runt sjön Vällen. Flax han går så fint med mig, springer fram femtio meter och kollar läget och kommer sen tillbaka och "talar om" för mig att allt är lugnt och att vi säkert kan fortsätta. Han lämnar mig aldrig med blicken utan vet alltid exakt var han har sin matte.

Milou däremot - hon är ute på egna äventyr när vi är ute och går. Springer ca 50-75 meter framför oss, viker av in i skogen och springer fram och tillbaka. Nosar och hittar spännande saker omkring sig. Så har det alltid varit, Flax kallas "plåstret" här hemma, han följer varje steg jag tar och har alltid koll på var jag är någonstans, men Milou hon kör sitt eget race. Milou kan gå upp på övervåningen och lägga sig och vila fast vi andra är här nere, det skulle aldrig Flax göra. Han ligger vid/på mina fötter hela tiden. Jag undrar varför de är så olika...är det för attt Milou är en tik? Tjejer är ju mer självständiga...

Nu ska jag spela lite dataspel och försöka glömma att det är jobbdag imorgon...

Hej då!