Ikväll var jag till Upplands Väsby och höftledsröntgade Milou.

Det var Milous uppfödare som arrangerade röntgning för hela kullen. Veterinären (Lars Audell) har jobbat som avläsare av HD-plåtar på SKK (om jag har förstått det rätt). Vi var in som näst sista hund och han sa direkt att Milous höftleder såg bäst ut i kullen! Så nu blir det agility i sommar!

Hon slapp bli sövd också, fick lugnande bara. Hela processen gick fort och smidigt, till skillnad från när vi röntgade Flax...

Nu är Milou helt groggy och ligger utslagen i köket. Hon lade sig ner tre gånger från bilen till ytterdörren (ca 20m.) och jag fick hjälpa henne upp.

Jag var till barnmorskan i förmiddags också, allt var bra. Lite lågt blodvärde bara, men inget alarmerande. Nu är det mindre än en månad kvar...

I morse kom Milou springande med ett avtuggat rådjursben i munnen. Hon kom från det håll som Flax stod och morrade åt i fredags, måste ha varit en rest efter "rovdjuret" som han kände vittring av.

Senare när Jocke var på promenad såg han några mystiska spår på åkern, de gick från "vår" skog ut till en åkerholme, såg ut som att något hade gått fram och tillbaka fyra gånger. Eller två stycken av vad-det-nu-är som gått fram och tillbaka från åkerholmen. Tyvärr hade han inte kameran med sig.

Spåren såg ut ungefär som Flax spår fast lite rundare och större... Och vi pratade med en granne som berättade att flera personer sett varg häromkring de senaste åren. En annan granne hade varit ute i skogen och gått och pratat i telefon med sin fru, så hade han sagt att han måste lägga på för det kom en varg. Så hade han klättrat upp i ett träd och vargen hade passerat förbi prescis under honom. Alltså, jag som jämt är ute i skogen - tänk om det skulle hända mig!? Som tur är så vet jag nu att Flax reagerar om det är något läskigt i närheten.

Bilderna är på två av mina katter, Sebulba och Chewbacca när de sitter på sin vanliga plats i köksfönstret och spanar. Och på Jocke och (knä)hunden Flax som ligger och tar igen sig i soffan.

Ja, något farligt var det i skogen bakom huset i dag...

Tog ut hundarna och såg direkt på Flax att något inte stämde, han gick med svansen mellan benen, huvudet lågt och hela kroppen liksom lågt ihopsjunken. Har aldrig sett honom sådan förut, han som är världens tuffaste hund!

Han bara lade sig ner och totalvägrade att gå upp i skogen. Milou skuttade omkring och var som vanligt. Men efter ett par busförsök med Flax så märkte hon också att han var konstig så hon gömde sig bakom mig. Jag försökte locka med mig hundarna upp i skogen men Flax bara låg där. Min första tanke var att han var sjuk eller hade ont. Men så ställde han sig upp och reste ragg och glodde in mot skogen och ur hans strupe kom det mest grymma "MOOORRRRRRR" jag någonsin hört.

Jag ignorerade honom men vände hemåt och sa: "kom så går vi hem" i vanlig ton. Han stod som fastfrusen och morrade och skällde men så kom han, hela tiden mellan mig och "faran" och han vände sig om hela tiden och fortsatte morra.

Jag undrar vad det kan ha varit? Han som ALDRIG har backat för någonting!

När vi kom in kände jag igenom honom och tog tempen, men han verkar inte ha ont någonstans och han har ingen feber.

Vildsvin har vi varit nära förr och han brukar inte bry sig om det. Hade det varit en människa/hund/rådjur hade han definitivt inte blivit rädd. Någon som har någon idé om vad han kan ha sett/hört/luktat?

Jag vågar inte gå ut nu, om till och med min body guard Flax blir skraj då är det bäst att vara på sin vakt...

Jag är så trött hela tiden.

Min syster beskrev väldigt träffande hur det känns att vara graviditetens slutskede:

"Som ett skadeskjutet mumintroll med en urinblåsa som har en hasselnöts storlek"

Jepp, exakt så känns det.

Nu håller jag på och letar efter någonstans att sova till sommarens läger.

I november när jag och Milou var upp dit på kurs-helg var det svårt att hitta någonstans att bo eftersom det mesta var stängt. Men nu är problemet att det verkar vara fullbokat överallt istället...

Någon som kan tänka sig att hyra ut en husvagn 14:e till 19:e juli?

En husvagn som det får vara hund i...och bebis. Komfort är av underordnad betydelse, tak över huvudet är viktigast.

/Åsa-Teres

Alltså, jag börjar tvivla på den här evolutionen. Den är nog inte optimal. Nu är jag ingen evolutionsbiolog eller så men om man tänker på det så är det helt sjukt.

Vi har under årtusendena utvecklat ändamålsenliga tummar, en fantastisk matsmältningsapparat, automatiserad andning, en intelligent hjärna m.m allt ovanstående är MYCKET avancerade prylar. Men det här med barnafödandet verkar ha glömts bort helt.

Det är väldigt besvärligt att först gå omkring och bära på sin avkomma i magen i nio månader, det är tugnt och tröttsamt. Andningen försvåras och det gör ont mest hela tiden lite överallt. Sen när avkomman ska ut så är det inte direkt någon enkel och smidig process. Det gör ont (och inte så lite heller) och det är farligt - mycket kan gå fel, och det är inte bara mamman utan även bebins liv är i allvarlig fara. Tänk bara på alla skräckhistorier om urakuta kejsarsnitt och ungar som fastnar på väg ut eller sönderslitna underliv...

Borde inte evolutionen rimligtvis ha förenklat detta under de miljontals år vi har utvecklats från encelliga amöbor till skapelsens krona?

Vart kan man ringa och klaga? Kan inte Janne Josefsson göra ett reportage och ställa någon ansvarig mot väggen?

I nästa liv ska jag bli känguru. Deras ungar föds när de är typ två cm stora och sen klättrar de på egen hand in i pungen på magen och ligger där och växer tills de är livsdugliga. Det verkar mycket enklare än att föda ut en livsduglig klump på fyra kilo...

Välkomna att anmäla er till vårens kurser i Alunda! Valp/allmänlydnad dagtid/kvällstid, Tävlingslydnad/brukslydnad, agility, freestyle, rallylydnad & utställningskurs.

Anna S nr:018-252583,

www.otbk.com

I kväll ska jag på vattengympa, det är näst sista gången. Det börjar bli tugnt nu så det är skönt att plaska runt i 32-gradigt vatten.

Vi var till barnmorskan igår och nu har jag gått upp i vikt igen och mag-kurvan har bytt riktning och magen har växt 4 cm på en och en halv vecka!

I söndags var jag på SBK-upplands årsmöte och igår hade vi styrelsmöte på OTBK. Längtar tills bebin är ute och snön har försvunnit så jag kan komma ut med hundarna och träna lite mer igen. Vi kör bara lätta grejer nu, platsliggning med olika slags störningar, apportering och stegförflyttningar/fotposition i köket. Jag drömde här om natten att jag startade i en lydnadsetta med Flax, och han var så duktig! 10 poäng på varje moment och så vaknade jag och tänkte att det här måste vara ett omen eller nåt, men sen kom jag snart ner på jorden igen när han började skälla ut någon stackare som gick förbi utanför staketet - blir han distraherad så glömmer han allt vi har tränat på de senaste tre åren...

Jag, Jocke, bebin och hundarna ska åka på läger i Dala-Floda i juli i alla fall. det är Milous uppfödare (www.chefkas.se) och Ann-Kristins kennel Anziehends (www.anziehends.se) som anordnar lägret som håller på i fyra dagar. Kommer bli skoj! Idag har jag även anmält Milou till ett nytt MH på hemmaklubben i maj. Hoppas det går bättre den här gången...