Ha, ha,

min lill-vovve har träffat sin första padda idag! Alldeles nyss ute i trädgården, hon var framme och smakade på den oxå. Hoppas det inte är farligt för hon började tugga fradga så det sprutade skum ur truten på henne.

Flax låg tio meter längre bort, helt fokuserad på sin boll. Vi brukar gömma hans bollar för han blir helt manisk. Han bara ligger och psykar bollen, är på helspänn och är spänd som en fjäder. Han blir nästan lika psykad av kottar ute i skogen ibland... Knäpp hund.

Men Milou har inga manier - än i alla fall. Hon har en spårnos utöver det vanliga däremot. När vi hade haft henne i en vecka (hon var då nio veckor gammal bara) så tog jag med henne till Gåvsta idrottshall för att hämta Kevin efter handbollsträningen. Vi kom in i hallen där alla vuxna och ungar tar av sig skorna (skogräns ni vet...) säkert 50 par skor låg slängda på golvet där. Men valpen nosade DIREKT upp Kevins dojjor! Och det har hållit i sig. Jag brukar mata hundarna ute, går ett litet mini-spår på gräsmattan eller i skogen bakom huset och häller ut deras mat på marken. Milou spårar upp maten direkt, hur snirkligt jag än gått medan Flax letar upp maten genom att lyfta nosen och vittra efter maten istället. Kanske har att göra med att han lärt sig leta kantareller på det sättet...?

Har märkt att det tar längre tid för dem att äta när maten ligger på backen, får de mat i skålarna inne är den slut på en tugga. Tror de blir mättare av att äta långsamt. Sen vi kastrerade Flax i januari har han varit SÅ hungrig... Han äter lightmat men har ändå blivit mullig... Mliou hade sitt första löp nu i juni och tack å lov var Flax totalt ointresserad av det, trots att hon bjöd ut sig som värsta slampan. Så det verkar ha fungerat.

Hje åd!

Hej,

ok. Hur gör man detta då? Vad skriver jag om och för vem? Jag tror jag bestämmer mig för att skriva för mig själv, så jag kan gå tillbaka och läsa om ett år och förundras över hur livet var för ett år sedan... Tänk bara hur livet var för ett år sedan. Eller fem år sedan, eller, hemska tanke, för tio år sedan! Inte har det blivit som jag trodde...

Just nu är vi trötta, har varit på långprommis med hundarna i skogarna runt sjön Vällen. Flax han går så fint med mig, springer fram femtio meter och kollar läget och kommer sen tillbaka och "talar om" för mig att allt är lugnt och att vi säkert kan fortsätta. Han lämnar mig aldrig med blicken utan vet alltid exakt var han har sin matte.

Milou däremot - hon är ute på egna äventyr när vi är ute och går. Springer ca 50-75 meter framför oss, viker av in i skogen och springer fram och tillbaka. Nosar och hittar spännande saker omkring sig. Så har det alltid varit, Flax kallas "plåstret" här hemma, han följer varje steg jag tar och har alltid koll på var jag är någonstans, men Milou hon kör sitt eget race. Milou kan gå upp på övervåningen och lägga sig och vila fast vi andra är här nere, det skulle aldrig Flax göra. Han ligger vid/på mina fötter hela tiden. Jag undrar varför de är så olika...är det för attt Milou är en tik? Tjejer är ju mer självständiga...

Nu ska jag spela lite dataspel och försöka glömma att det är jobbdag imorgon...

Hej då!