Alltså, jag börjar tvivla på den här evolutionen. Den är nog inte optimal. Nu är jag ingen evolutionsbiolog eller så men om man tänker på det så är det helt sjukt.

Vi har under årtusendena utvecklat ändamålsenliga tummar, en fantastisk matsmältningsapparat, automatiserad andning, en intelligent hjärna m.m allt ovanstående är MYCKET avancerade prylar. Men det här med barnafödandet verkar ha glömts bort helt.

Det är väldigt besvärligt att först gå omkring och bära på sin avkomma i magen i nio månader, det är tugnt och tröttsamt. Andningen försvåras och det gör ont mest hela tiden lite överallt. Sen när avkomman ska ut så är det inte direkt någon enkel och smidig process. Det gör ont (och inte så lite heller) och det är farligt - mycket kan gå fel, och det är inte bara mamman utan även bebins liv är i allvarlig fara. Tänk bara på alla skräckhistorier om urakuta kejsarsnitt och ungar som fastnar på väg ut eller sönderslitna underliv...

Borde inte evolutionen rimligtvis ha förenklat detta under de miljontals år vi har utvecklats från encelliga amöbor till skapelsens krona?

Vart kan man ringa och klaga? Kan inte Janne Josefsson göra ett reportage och ställa någon ansvarig mot väggen?

I nästa liv ska jag bli känguru. Deras ungar föds när de är typ två cm stora och sen klättrar de på egen hand in i pungen på magen och ligger där och växer tills de är livsdugliga. Det verkar mycket enklare än att föda ut en livsduglig klump på fyra kilo...