Här är ett par bilder. Flax och katten Chewie ligger och sover i soffan. Och så Milou som ligger med huvudet ut genom kattluckan och spanar på domänerna. Det ser ganska roligt ut när man kommer utifrån och ett litet hundhuvud sticker ut genom luckan i dörren, Flax får inte ut huvudet - honom bara hör man på typ hundra mils avstånd när han skäller på inbillade eller verkliga inkräktare...

I morse var de duktiga, mina vovvar. Kanske inte om man jämför med normala hundar - men för att vara mina två bråkstakar skedde ett stort framsteg!

Vi hade varit ute på kissrunda i skogen och de höll på att rejsa runt och jaga varandra runt huset. Jag kom och vaggade fram som en anka i skogsbrynet och såg att en dam med spark och två hundar kom åkandes på vägen precis utanför vårat staket.

Hundarna hade fullt upp med att lattjta omkring så de såg henne inte än, jag vände om och gick upp i skogen igen för mina gapowartar var på väg mot mig så jag tänkte locka med mig dem upp i skogen igen medan damen med hundarna gick förbi. Men så började hon på vägen skrika på sina hundar (hon har träffat på Flax o Milou förr när hon gått förbi och visste väl att det är bästa att vara på sin vakt...hrm...) så då fick Milou o Flax syn på henne. Jag, som är minst sagt otymplig nu för tiden, röt i åt dem ett "STANNA!". Och tro det eller ej: de stannade! Visst, de sprang fram till staketet först och Flax gapade och skällde som bara han kan och Milou reste ragg - men de STANNADE PÅ TOMTEN! Och damen kunde lugnt fortsätta förbi.

Gissa om jag blev glad och de fick STORA superbelöningen!?

Jag börjar tro att det kanske blir folk av mina bråkstakar med, så småningom i alla fall...