Nu glömmer jag tråkiga MH-upplevelser och fokuserar på att bygga upp Milous självförtroende istället.

Nu på förmiddagen lade jag ett spår åt henne. 400 meter, fyra vinklar, två spårpinnar + slut på en stubbåker full med älg- och rådjursspår och deras bajs. Det blåser en del också för att göra det hela lite svårare. Hon blev alldeles till sig i morse när jag plockade fram spårsele + linan, dansade runt här på bakbenen av glädje!

Spåret gick jättebra, hon är så duktig! Hon spårade hela vägen där jag hade gått genom skogen till spåret också förresten. Vinklarna gick bra, hon markerade spårpinnarna perfekt och det enda som var svårt var den sträckan där hon gick i motvind, men hon klarade det också och landade direkt på spårslutet.

Hon ÄR försiktig med okända människor (= social "rädsla" = dumpen) och det vet jag ju, det som kan bli ett problem som jag ser det är ju i så fall budföringen... Men det är inget moment där det plötsligt dyker upp någon läskig typ från ingenstans så det går nog bra. Sök är väl inget att prova, okända människor som gömmer sig i skogen vill hon nog inte vara med om. Men hon är en spårtjej och det kommer gå bra.

Idag var det Milous MH. Det gick inget vidare. Fram till dumpen gick det bra, förutom precis i början när testledaren skulle gå en sväng med henne, på bortvägen gick det bra och Milou engagerade sig i testledaren och gick jättefint men när de kom tillbaka mot mig hände något och hon blev rädd för testledaren och började skälla och morra åt henne...? Lilla jaktbytet förföljde hon med full fart bägge gångerna fast hon nosade bara på bytet. Avståndsleken sprang hon fram till och kollade (första hunden av alla idag!) men hon lekte inte med figgen utan sprang tillbaka till mig.

Sen var det dumpen... Hon blev rädd och gjorde en undanmanöver men kom fram med min hjälp. När vi skulle göra första passagen råkade testledaren snubbla precis när Milou gick förbi och hundstackarn blev vettskrämd, och sen var det klippt. Hon vågade inte gå förbi overallen vid någon av passagerna utan flydde ut mot sidorna, tillslut fick testledaren och beskrivaren (!) gå fram och stå framför overallen och mata henne med frolic, men hon var döskraj. Vi höll på ett bra tag men det kom ingen avreaktion. Beskrivaren frågade om jag ville bryta och jag konsulterade testledaren och Milous uppfödare och vi bestämde att prova skramlet och sen se hur hon reagerade. Hon blev rädd för skramlet men kom fram med min hjälp och vid passagerna brydde hon sig inte om skramlet men jag märkte att hon inte var sig själv. Hon var hyperstressad och nästan kröp fram längs marken så jag valde att avbryta MH:t.

Jag känner att det var rätt beslut och nu mår jag bara dåligt för att jag har utsatt henne för det här idag. Hon är sen och ligger efter i utvecklingen p.g.a att hon var skadad så länge tror jag... Min lilla gumma. Men om ett år ungefär ska vi göra ett nytt MH-försök. Blir hon lika  rädd då så är det inget att göra åt. Hon är bra ändå! Vi ska ju tillbaka till Gagnef-Floda BK på kurshelg om två veckor igen bara Milou och jag och då ska vi bara ha roligt!

På väg hem precis när vi svängde upp på Ekebyvägen blev vi stoppade av civilpoliser som kollade igenom bilen och jag hade inget körkort med mig men de släppte iväg mig ändå, tur!

Idag har flax ätit upp en hink med hamstermat samt en påse med fetvadd som man har i hamsterburen...

Han är riktigt risig i magen, bajsade på golvet i tv-rummet nyss. Nu får han ingen mat för än imorgon kväll. Sist han åt var frukosten klockan fem imorse så han kommer inte vara rolig imorgon... Mamma kommer och hämtar honom imorgon kväll för hon ska vara hundvakt medan vi åker på Milous MH.

Vår jättedumma granngubbe är ifarten igen förresten, han har inte gjort oss något men han håller på och trakasserar två av grannfamiljerna. Bl.a så har han prejat bägge grannfruarna med bilen, den ena körde hann ifatt och sen körde han om henne och tvärnitade precis framför henne. Sen gjorde han ungefär samma mot andra tjejen fast då klev han ur sin bil efter han hade stannat och gick till hennes bil och började slita upp hennes dörr... skitläskigt. Jag tänker hädanefter alltid ha hundarna med mig i bilen så vågar han nog inte komma fram, de skäller (Flax iallafall) som tokiga om någon närmar sig bilen när jag är i. Är han själv i bilen bryr han sig inte. Han är min livvakt och han tar uppgiften på allvar!

Nu ska jag och Milou åka på torsdagsträning på klubben och sen är det smörgåstårta för alla spårläggare! Mums!

www.genetica.se är en rolig och intressant hemsida. Man kan se olika MH-diagram för olika raser - inte bara bruksraserna. Och så finns massa MH-resultat, jag hittade Flax resultat! Och så kan man jämföra olika hundar med rasens medelvärde etc. Skitkul, jag har suttit och tittat där i flera timmar idag. Jättekul att jämföra olika raser! Jag lägger den som länk här i bloggen.

I dag har det ringt en jättedum och jättearg idiotkärring till mig på jobbet och anklagat mig för massa grejer och hotat mig med massa anmälningar. Jag fattade ingenting först, hon bara skrek och gapade. Jag försökte prata med henne först med hon bara vrålade om massa grejer som jag inte fattade nåt av. Sen blev jag arg och kallade henne för jävla apskalle och sa att hon aldrig fick ringa mig igen och så lade jag på luren. Sen ringde jag och pratade med en av mina anställda som berättade att tanten hade ringt honom med och att hon var arg för att jag inte anställt hennes sambo... Sen ringde hon igen och jag försökte förklara varför jag inte anställt hennes sambo, men hon fortsatte med sina anklagelser och hotelser och vägrade lyssna på vad jag sa. Hon ska:

"Se till att jag får sparken"

"Minsann prata med min chef"

"Anmäla mig"

"Gå vidare till högsta instans med det här"

"Se till att jag aldrig får ett jobb igen"

mm mm.

Dessutom ska jag: "passa mig väldigt noga" och "veta min plats -lilla gumman"

Jag vill inget hellre än hon slutar att ringa mig och ringer min chef istället, det sa jag åt henne också men hon skrek så mycket och oavbrutet att jag aldrig fick tillfället att ge henne hans telefonnummer. Jag bad henne dra åt helvete och så fick jag ur mig lite andra inte så trevliga fraser...men det var fan i mig försvarbart och så lade jag på luren igen.

Det värsta med hela historien är att hon inte har rätt någonstans, hon påstår att jag har sagt massa grejer och gjort saker som inte är sant alls. Hon påstår att hennes sambo har nån slags första tjing på att få jobb hos oss bara för att han jobbat som timvikarie i somras, men det stämmer inte och han kommer definitivt inte få jobba en minut till på det här företaget efter vad hon gjort idag.

Min personalchef sa att om hon fortsätter ringa så anmäler vi henne för trakasserier och olaga hot.

Och så undrar folk varför jag ägnar den mesta tiden åt hundarna...de är inte dumma och elaka i alla fall...

Igår och idag har vi haft träningspass i köket. Ska gå varligt fram nu och inte stressa Milou genom att gå för fort fram. Vi har tränat på snygga (osneda) lägganden, urtjusiga ingångar, apportbocken, sitt+ligg stanna kvar och skall. För att inte tråka ut henne kör vi varje moment max fyra gånger, sen byter jag hund. Och så växlar jag tills alla momenten jag har bestämt mig för är genomgågna.

Med Flax har jag tränat på targetplatta (för det tycker han är kul...hrm undrar egentligen hur mycket han "kör" med mig, jag tränar på det han tycker är kul och inget annat...!?) fast vi har ingen targetplatta/musmatta längre (jepp de har alla blivit hoffefierade!) så vi kör med en teknikmagasinet-katalog istället. Sen tränar vi på sitt-fot, han har själv kommit på att göra gamla rundningen runt mig istället för vänsteringång.

Den hund som inte tränas får snällt (men ofrivilligt) sitta och vänta i ett annat rum.

Sen avslutar jag träningspasset med att gömma godisar som de får leta reda på = världsaroligt!

Idag var de extra duktiga för jag hade slut på korv och använde ICAs små delikatessköttbullar som belöning istället, dem kan jag varmt rekommendera - hundarna blir jätteduktiga!

Kameran har ju varit försvunnen ett tag. Nu har jag hittat den. Fast den är inte någon kamera längre, den är "hoffefierad" dvs. totalt sönderbiten. Det är den andra digitalkameran som blivit hoffefierad i det här hemmet. Tillsammans med en mängd andra grejer, tre mobiltelefoner, några fjärrkontroller och sjuttielvatusen böcker bl.a

Stil och fart - hovawart.

I helgen har jag verkligen inte latat mig, skulle behöva en helg till för att hämta mig från den här helgen tror jag...

I lördags morse åkte jag och Milou på förb. tävlingslydnadskursen, det här tillfället var deltagarna uppdelade i två grupper så det var bara halva gruppen som var där och två kunde inte komma så vi var bara tre ekipage. Det var jättebra att vara en liten grupp och Milou var skitaduktig.

Vi repeterade det vi gjorde förra gången och gick igenom några till moment: inkallning, apportering och hopp. Vid hoppet vaknade hon till ordentligt och tyckte att det var skitkul, ska nog gå en agilitykurs med henne också sen efter hon är röntgad (förutsatt att höfterna är ok). Apporteringen har vi ju redan börjat med så det är bara att fortsätta, hon är lite ovillig att hålla i apporten och spottar ut den med en gång. Hon har bra fart på inkallningarna ("Stil och Fart- Hovawart!" heter det ju...) så det kommer inte heller bli några problem.

Efter kursen åkte jag upp med Flax till Kydingeholm och gick hans tredje MH. Han blir tuffare och skarpare för varje gång kan jag säga. Den här gången flög han upp och bet Dumpen i halsen...shit, vil ju inte att han blir en "attacko-wart!). Lilla jaktbytet sprang han efter (han var så ivrig att han nästan drog omkull mig!) och hämtade båda gångerna. Avståndsleken struntade han i för det låg en bajshög 10 m innan figuranten som var mer intressant...även fast det var duktiga och roliga A-figgen Jim. Spökena genomskådade han (känner väl igen dem?) och struntade i, fast när de kom nära oss gjorde han ett utfall för säkerhets skull och talade om för dem att inte komma närmre...men han tog självmant kontakt med dem sen när de vänt sig om. Han är tuff och orädd, fast det är riktigt belönande för honom att få kaxa till sig och skälla på/bita i dumpen och han ville inte sluta skälla på den. Jag tror inte att det beror på någon kvarstående rädsla, det är mer hans kaxighet och vakt som kommer fram. Men han slutade skälla och satte sig ner när jag sa åt honom.

Och så idag gick jag upp helt omänskligt tidigt för en söndag (klockan 5!) och åkte till Almunge/Faringe för att figga på ett MH åt Golden Retrieverklubben. Det var åtta hundar (sju golden och en hoffe!) och jag var med hela dagen, är himla trött nu. Jag drog dumpe och spökade. Det var ett lite annat upplägg på banan och vem som skulle göra vad än vad jag är van med från hemmaklubben... Dumpen var aptrög och svajig och skitsvår att dra. Som tur var slapp jag haren som var manuell! A-figgen drog skramlet och sköt...det brukar väl en B-figge få göra? Dagens största behållning var beskrivaren som var hemskt bra, han förklarade för oss figuranter vid nästan varje moment hur han tänkte och vad han såg. Det lärde jag mig massor på. Den andra B-figgen (som egentligen var testledare men hon fick vara B-fig idag för de hade två testledare...) var mamma till en hovawartuppfödare och hjälpte till mycket på dotterns kennel så vi pratade mycket. Hoffen som var med var väldigt stilig och hoffig, en tvättäkta hoppawart! Golden-hundarna var väldans lika varandra förutom en (och det var ingen jakt-golden utan en utställningsvariant!) den trodde jag nästan skulle flyga på oss spöken...det mullrade långt ner i magen, benen stadigt i marken, blicken stadig och jag skymtade de bakre tänderna...men det gick bra. Jag har inte hajjat tidigare hur mycket som hänger på att det är en skicklig testledare, har nog bara träffat på duktiga sådana förut. Nu väntar jag ivrigt på att det ska bli lördag och MH för Milou!