Igår lade jag varsitt spår åt Flax och Milou. Typ apellspår fast i skogen. Milou spårar fort och länge, även efter att spåret egentligen är slut och vi är klara, hon fortsätter ut där jag gått av. Men hon slarvar en del i vinklarna. Hon tycker verkligen att spår = livet!

Men så har vi då den gula odågan...vid spårpåsläppet körde han ner nosen i backen utan problem men efter ett par meter lyfte han på nosen och började vittra uppåt, mot trädkronorna. Han ställde sig på bakbenen och började titta upp, jag fattade ingenting - trodde det var en älg eller en flock vildsvin i närheten som han vindade in. Men nähä, han vittrade in snitslarna! Sen gick han runt spåret och plockade ner varenda snitsel! Aldrig har han väl haft sån fart i ett spår! Han tyckte att det var skitkul! Jag vet ju att han varit lite trög i spåret så jag hade lagt korvar på marken, dem märkte han inte ens. Men när alla snitslar var nerplockade och tuggade så fortsatte han spåra där jag gått ut...alltid nåt.

Pratade med Sara igår kväll och hon hade (som alltid) en lösning, att jag snitslar ett spår och sen går det åt honom två-tre dagar senare så att snitslarna tappat min lukt och spåret är färskt. Ska prova det.

På kvällen var vi till Helena och Andreas på fest. Jag var chaufför. Annas man var också chaufför så vi var nyktra. Vi stannade inte så länge, hundarna var ensamma hemma och hade inte fått kvällsmat. Men det var roligt där även om vi inte kände så många, det var trekamp fast vi åkte innan det vart klart så jag vet inte vilket lag som vann.

Idag kommer mamma och pappa hit, vi ska äta kräftor. Mums!

Tjo!